HOMEOPATI OCH ÖRTER

Homeopati är ett läkesystem som grundades av den tyske läkaren Samuel Hahnemann under tidigt 1800-tal och som sedan har vidareutvecklats och spridits över världen som ett effektivt ickeinvasivt läkesystem. I vissa länder utanför Tyskland – som England, Frankrike, Grekland och Indien – har homeopatin vuxit sig så stor att det används inom sjukvården och det finns  särskilda sjukhus som bara använder homeopatiska läkemedel.

Namnet homeopati är härlett ur grekiskans homoius som betyder lika eller liknande samt pathos som betyder lidande. Huvudtesen är Similia similibus curentur: Lika botar lika.

Grundtanken är att en ört, mineral, djursubstans eller liknande, som framkallar vissa symtom när man äter det eller utsätts för det på annat sätt, i liten dos kan sparka igång kroppens självläkning emot just den symtombilden. Ett exempel skulle kunna vara blomman Belladonna, som ger förgiftningssymtom med  bl a feber, röda kinder och förstorade pupiller (och förr användes som skönhetsmedel av kvinnor), i liten dos kan användas för att behandla febersjukdomar med dessa yttringar.

För att homeopati skall vara effektiv behöver man hitta ett medel, bland hundratals olika, som stämmer med så många symtom som möjligt på den sjukdomsbild man vill behandla. Med rätt medel kan man få förbluffande snabba resultat på akuta sjukdomsförlopp och även komma tillrätta med mer kronisk problematik.

Jag använder mig av homeopatin i de fall jag tycker är lämpliga. Ibland i kombination med akupunktur eller annan typ av terapi och ibland som enda behandling.

Örtmedicin är ett lite grövre redskap än homeopatin men har sin befogade plats i vissa sammanhang. Vid problem med urinvägar t ex kan det vara avgörande i terapin att man i kombination med akupunkturen även dricker ett njurstimulerande te. Vid sömnbesvär kan det underlätta att inta lugnande örter på kvällen under en period medan kroppen stämmer om sig till balans. Detta bara som ett par exempel.